Guitar Hero, Skratt och en massa toast.
Runt 7-tiden på fredagskvällen plingade jag och Julia på i ett gult hus, vi blev insläppta och fick en massa frågor om hur innebandyn gick, vi vet inte riktigt vad vi ska svara men till slut svarar vi "bra, i alla fall på slutet. "
Vi fortsätter in i ett rum, rummet som kommer fyllas av musik, skratt, musik och ännu mera skratt i flera timmar.
Där inne sitter André och David och lirar för fullt, och jag funderar mest på hur fan detta ska gå.
Efter ett tag är det våran tur, min och Julias, jag tar trummorna, hon gitarren.
Jag kör på Easy, Julia på beginner.
Det hjälpte inte, och jag faila efter ungefär 30 sekunder.
Men sedan händer det, efter ett antal försök så sätter jag äntligen låten! Och helst av allt vill jag bara fortsätta på Bon Jovis Living on a prayer.
Efter jag har satt låten börjar det låta riktigt bra, riktigt jävla bra. Ja, det var förstårs David och André som spelade igen.
Efter ett tag spelande blev vi bjudna på toasts och äppeljucie, kan det bli bättre?!
Där sitter vi alla 4 och käkar alltså, alla tuggar tyst på sina varma mackor förutom en, en person.
David stönade när han käkade, vilket var lite konstigt tyckte vi och brast ut i skratt, David därimot förklarade att han njöt av maten, tolka det hur ni vill.
Så ska det låta var något vi kikade på också, och jag måste säga att programmet är grymt, speciellt när Markoolio är där och showar lite ;)
Spelandet fortsatte sedan, och jag spelade gitarr en stund, och jag var grym, så grymt bra, ja, när jag spelade på en gitarr som inte var "ikopplad" medan de andra spelade.
Men jag klarade väl någon låt till.
Nu undrar alla hur just JAG kan vara så dålig mot alla andra.
Och jag måste säga såhär, David och André är ju musikaliska genier och Julia, ja Julia körde alltid på beginner.
Men när hon skulle sjunga på Easy, ja det klarade hon inte, så tänk er då om hon hade spelat gitarr på en högre nivå? ;)
Kvällen får avslutas med en klockren kommentar från Julia då vi spelade Mario Kart.
En katt kom springades in i rummet och hoppade upp till David.
"Oj, är det där eran katt?" är då kommentaren från Julia.
Att tänka på och funderingar:
- Något som är säkert är att en kväll med Julia och David i samma rum kan inte slå fel.
- Gå in med att du är grym på Guitar Hero när du startar kvällen, det kan gör att du klarar längre.
- Om du rotar igenom David byrålåda kan du hitta hans kalender där han skriver upp det mesta.
- Håll takten när du spelar trummor
- Det är fegt att spela på beginner ;)
En till sådan kväll borde planeras
/ Johanna
Vi fortsätter in i ett rum, rummet som kommer fyllas av musik, skratt, musik och ännu mera skratt i flera timmar.
Där inne sitter André och David och lirar för fullt, och jag funderar mest på hur fan detta ska gå.
Efter ett tag är det våran tur, min och Julias, jag tar trummorna, hon gitarren.
Jag kör på Easy, Julia på beginner.
Det hjälpte inte, och jag faila efter ungefär 30 sekunder.
Men sedan händer det, efter ett antal försök så sätter jag äntligen låten! Och helst av allt vill jag bara fortsätta på Bon Jovis Living on a prayer.
Efter jag har satt låten börjar det låta riktigt bra, riktigt jävla bra. Ja, det var förstårs David och André som spelade igen.
Efter ett tag spelande blev vi bjudna på toasts och äppeljucie, kan det bli bättre?!
Där sitter vi alla 4 och käkar alltså, alla tuggar tyst på sina varma mackor förutom en, en person.
David stönade när han käkade, vilket var lite konstigt tyckte vi och brast ut i skratt, David därimot förklarade att han njöt av maten, tolka det hur ni vill.
Så ska det låta var något vi kikade på också, och jag måste säga att programmet är grymt, speciellt när Markoolio är där och showar lite ;)
Spelandet fortsatte sedan, och jag spelade gitarr en stund, och jag var grym, så grymt bra, ja, när jag spelade på en gitarr som inte var "ikopplad" medan de andra spelade.
Men jag klarade väl någon låt till.
Nu undrar alla hur just JAG kan vara så dålig mot alla andra.
Och jag måste säga såhär, David och André är ju musikaliska genier och Julia, ja Julia körde alltid på beginner.
Men när hon skulle sjunga på Easy, ja det klarade hon inte, så tänk er då om hon hade spelat gitarr på en högre nivå? ;)
Kvällen får avslutas med en klockren kommentar från Julia då vi spelade Mario Kart.
En katt kom springades in i rummet och hoppade upp till David.
"Oj, är det där eran katt?" är då kommentaren från Julia.
Att tänka på och funderingar:
- Något som är säkert är att en kväll med Julia och David i samma rum kan inte slå fel.
- Gå in med att du är grym på Guitar Hero när du startar kvällen, det kan gör att du klarar längre.
- Om du rotar igenom David byrålåda kan du hitta hans kalender där han skriver upp det mesta.
- Håll takten när du spelar trummor
- Det är fegt att spela på beginner ;)
En till sådan kväll borde planeras
/ Johanna
Plastgitarrer och coola moves
Det finns ingenting bättre än att ställa sig upp och dra det mest spektakulära gitarr-solot för att sedan se polarna stå och jubla. Lyckan sprider sig långsamt i kroppen, och stoltheten växer. Efter en snygg move bryter det högljudda och underbara Rock N’ Roll skriket ut, och det dröjer inte länge innan jag är tillbaka i rummet.
Sakta försvinner all coolhet, och det högljudda jublet ersätts med höga ”dampgarv” för att sedan försvinna i kraftiga flämtattacker. Jag tittar ner och ser den plastiga lilla svara gitarren hänga och skratta mig i ansiktet. Men det gör ingeting. De kan få stå och skratta hur länge de vill. Känslan att klä sig i rollen som Slash (tidigare känd som gitarrist i rockbandet Guns N’ Roses) och bränna av ett solo som aldrig tidigare skådats på vår planet jorden, kan ingen person någonsin ta ifrån mig.
Jag kommer fortsätta att leva inne i min lilla Guitar Hero-värld. Här inne finns allting som en människa skulle kunna behöva. Gitarrsolon, plastgitarrer och en hel del coola moves. Behövs det någonting mer för att överleva? I sure don’t think so.
Sakta försvinner all coolhet, och det högljudda jublet ersätts med höga ”dampgarv” för att sedan försvinna i kraftiga flämtattacker. Jag tittar ner och ser den plastiga lilla svara gitarren hänga och skratta mig i ansiktet. Men det gör ingeting. De kan få stå och skratta hur länge de vill. Känslan att klä sig i rollen som Slash (tidigare känd som gitarrist i rockbandet Guns N’ Roses) och bränna av ett solo som aldrig tidigare skådats på vår planet jorden, kan ingen person någonsin ta ifrån mig.
Jag kommer fortsätta att leva inne i min lilla Guitar Hero-värld. Här inne finns allting som en människa skulle kunna behöva. Gitarrsolon, plastgitarrer och en hel del coola moves. Behövs det någonting mer för att överleva? I sure don’t think so.
André
Nördigt? Självklart
Här sitter jag och söker igenom min musiksamling efter musik. Commando med Ramones var det ett tag sen man lyssnade på. Så det blev till att snabbt skapa en ny spellista och dra in ett helt magasin med "What is this?"-musik. Där sitter jag, helt fredligt lyssnandes på Ramones, och går igenom mina installerade spel. Vad är Geometry Wars?
Ett dubbelklick senare skränar hög musik i lurarna, och jag ser en halloweenpumpa vilket inte känns helt bra. Ända sedan första trycket på New Game har jag suttit fast. Försökt att bättra på min highscore utan att vinna någonting på det. Vissa stunder verkligen ångrar jag att jag startade det, men samtidigt är jag glad. Jag har inte spelat något sådant här kul minispel sedan Audiosurf (som jag däremot tröttnade på ganska snabbt). Kaotiska små minispel med highscore-funktion, it's like heaven on earth. Jag har spelat det konstant i ca 1 ½ timme, och ibland känns det som ett mirakel att man överlever detta enorma kaos.
Minispel med highscore är något som aldrig kommer att dö ut, i alla fall i mina ögon. Det är bara att hoppas att hoppas på att fler små finurliga tomtar (eller vanliga människor), kommer på sådana här underbara småspel som kan fördriva ett flertal timmar utan man riktigt kommer ihåg något, utan istället sitter dreglandes framför skärmen.
Geometry Wars? I bow to your greatness!
- André
