drivebysituation

Att läsa om julen är väl nästan alltid trevligt, så länge man inte drar upp allt man redan hört om den. Jävligt svårt i detta läge när jag hade tänkt att skriva om nått som folk faktiskt inte har hört... hmm.
Hur som helst har i alla fall jag upptäckt en hel del roliga och fina saker med julen i år som jag tycker lite att jag borde ha kunnat upptäckt tidigare. Julen är ju till exempel den högtid då man ska glädjas åt att vara tillsammans och inte paketfrossa som självaste grinchen på juldagen. Så otroligt klok som jag har tyckt mig vara under alla dessa år, närmare bestämt 17, så har jag nöjt suttit ner med släkten vid matbordet, ätit och sett belåten, sedan gått och satt mig framför teven tolv kilo tjockare av all julmat och sett på Kalle Anka som man ju gör varje Jul, men ändå blivit  galet frustrerad när ja senare på kvällen upptäckt att päronen mina gått och köpt Worms: Forts Under Siege istället för Metroid Pr... Ja, asså ett annat tv-spel än det jag egentligen hade önskat mig i julklapp. Jag tycker trots det usla paketvalet kunde jag uppskattat lite mer att mina föräldrar lagt ner tid för min skull och faktiskt köpt ett spel åt mig, även om det nu var helt fel spel men vaffan. 
Denna Jul var det en helt annan sak. Som vanligt hade jag suttit ner med Kusinerna i änden av det förlängda köksbordet nere i köket tillsammans med övriga släkten, och klämt i mig, fullkomligt proppat i mig av alla den goda maten som fanns på bordet(Skare va så skare!). Därefter traskat upp säkert 20 kilo tjockare och slagit mig ner i soffan, bredvid den lysande julgranen och dratt på 1an i väntan på årets Julvärd: Lasse Krohnér som var, om ja får säga det själv, en litet annorlunda Julvärd, en gnutta lam i svängarna och kanske spänd eller nått, men för att få ge han en chans så säger ja väl att han va rätt Julig ändå när allt kommer omkring, tacka Julmaten för det. Sedan åtnjutit årets Kalle Anka, och det må ja säga, Kalle Anka har fan nått magiskt omkring sig. Man har ju som sagt sett den för många gånger och inte bara på Julafton. Det har ju hänt att man sett någon del vid sidan om Julen, men trots det så när Julafton är i gång så är det fan inget som hindrar självaste Julafton från att spinna igång Julstämning. Man blir fan Lyrisk! Det är som att, Vänta lite, ja tror ja kom bort mig här.
När man sett klart årets Kalle Anka och hunnit smält maten någorlunda är det bara lite chitt-chatt med släktingarna i tevesoffan, sen väntar ju Julklapparna, men... I år var det nått alldeles extra i luften, eller var det i julgröten för magen har fan inte vart sig själv... kom bort mig, ja vet! Nått extra i luften var det , jag kunde känna det ända från tårna att någonting var annorlunda. Jag tror det kom innifrån, för jag kände så att vad jag än fick i present den här Julen, även om jag inte fick ett skit, så skulle Julen ändå vara underbar. Släkten och gemenskapen är allt som räknas, och att man känner sig nöjd. För att komma från mig som är kille så kanske det låter lite väl känslosamt, men killar ska också få yttra sig lite grann ibland *tåren i ögat*. I alla fall när det faktiskt är Jul! Inte så farligt mycket drama men vid den här tiden på året, kom igen. Poängen med det här inlägget, eller kanske till och med krönikan, var att jag skulle ge min lilla opinion om vad Julen borde ses som. Inte en högtid då man får en massa dyra presenter, utan en högtid då man är glad för det man har och inte ledsen för det man inte har!

Där kunde jag ha dragit åt säcken så att säga men inte jag inte. Klyschiga avlsut funkar för mig men inte idag. Detta var mitt sätt att önska alla DBS läsare ett riktigt gott nytt år! Eller god fortsättning, det säger man kanske efter nyår. Nah, God Fortsättning på er! Och hoppas, verkligen hoppas, att ni alla har haft en riktigt, God Jul! :)

// David